En intressant och mycket personligt skriven artikel.
Jag märker när jag läser den att det är en aspekt på SL som jag inte (trots min livliga fantasi) har tänkt på, eller levt mig in i, vet inte vad som är rätt ord att använda här.
Kim skrev att man inom SL kan skapa sin avatar som man vill att den skall se ut,vilket jag visserligen visste men inte egentligen hade omfattat. Jag plockade en avatar ur raden och hade inte en tanke på att göra något åt hur den ser ut. Jag har sett min avatar som en motstridig muspil som är enormt mycket mera komplicerad att använda än en muspil (köpte ny trådlös mus och lyckades svänga den åt fel håll några gånger, ungefär så har det känts, prova!), men inte haft något annat val eftersom att använda avataren har varit det enda sättet i det här programmet att komma dit det är meningen att jag skall komma. Jag har alltså inte lyckats sätta mig in i det tredimensionella, och egentligen inte ens kommit ihåg att försöka göra det. Jag minns att det i ett skede i början av SL föreläsningen fanns en stund när jag täntke att jag undrar vem alla som sitter här nu (namnen var ju alla främmande). Nu borde jag kanske försöka gå in igen och verkligen försöka tänka mig in i platsen på ett tredimensionellt sätt.
Kim skrev i artikeln att föreläsningarna i SL att det delar åsikter. Skulle vara intressant att veta speciellt bland studerande inom informationsförvaltning, hur åsikterna delas, om det är helt random, eller om det är skillnad på kön, ålder, bakgrund?
En annan kommentar i artikeln som väckte min uppmärksamhet var, att i begynnelsen av webbsidornas tid i biblioteken, fungerade det på samma sätt, bibliotekarier satt hemma och pysslade ihop webbsidor på sin fritid. Så det är väl det tredimensionella som är nästa steg, huruvida det är SL eller något annat det vet man ju inte, liksom flera av er andra redan kommenterat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
I den undersökning som vi gjorde bland studeranden i informationsförvaltningens kurser i ÖPU, så kunde man faktiskt inte se någon tydlig trend över hur åsikterna delades. Varken kön eller ålder hade med saken att göra. Man kunde helt enkelt inte säga att en viss grupp var negativt eller positivt inställda. Och jag tror att detta gäller ganska långt med alla nya verktyg och speciellt på webben. En del tycker om dem, medan andra gör det inte. Lite på samma sätt som vi alla lär oss olika. En del tycker om att läsa, medan andra vill lyssna.
SvaraRadera